 |
C'est la vie
América Latina
Related to country: Colombia
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Em Santa Marta, 15/09/2011
Com tuas estradas longas
e paisagens largas
Lugares longes
e villas esparsas
Saltam de tuas veias cores e perfumes
distâncias, desafios e descrenças
Serão assim tão diversos teus estrangeiros costumes
quanto são poucas nossas domésticas desavenças?
Por teus povos piedosos
e crianças perdidas
Sujeitos ardilosos
e mulheres feridas
Lanças-me em uma jornada de caos e suor
amores, andanças e alentos
Será assim tão insuperável o que tens de pior
quanto parecem ser irrecuperáveis teus melhores momentos?
Com tuas frutas saborosas
em calles suntuosas
Escuta-se buena salsa
e fazes do samba tua valsa
Escorrem de nossos poros sangre y cerveza
recordações, remorsos e rumores
Será assim tão melodiosa tua tristeza
quanto são sempre tão calientes teus amores?
Para onde vais, se dormes nas ruas?
Para quê ficas, se as riquezas não são mais tuas?
Porque danças, se tampouco há esperanças
de que teu futuro seja limpo, calmo e branco?
Negras são tuas noites e tuas gentes
E agitadas estão as correntes que ainda prendem este povo no chão
Não fossem estes pesos evidentes
desafiarias as gravidades intransigentes
e subirias como as estrelas ascendentes
para explodir, lá no alto, e no fundo do ouvido
Fazendo-te, assim, semelhante ao estrondoso ruído
que se produz em teus mercados tão pouco exigentes.
E contra tamanho barulho, luta qualquer refinado sentido.
Ao mesmo tempo em que teu rítmico ganido frequente
aproxima corpos brutos por teu sonido estridente.
Pois teu batuque negro não passa desapercebido
e nem lhes pode ser indiferente.
Atrais-me cada vez mais, e ainda me repeles a cada investida
De uma aproximação cuidadosa aos desvario passional
me encho de ti.
Afastas-me cada vez menos, e já me encantas a cada acolhida
De um interesse genuíno à exploração acidental
me esvazio de mim.
Como saber o que fui buscar em ti
sem reconhecer o que muito já estava em mim?
Sou feito de teus defeitos, embora queira mudar nossos destinos
Sou o acerto de teus erros, embora trilhemos juntos os mesmos caminhos
Vou em busca de tuas grandes terras
E o que encontro são teus latinos
Volto a travar minhas pequenas guerras
E não encontro nada mais que meus desatinos
Nunca houve um amor à primeira vista como esse
Começado de um grito que dizia "Terra à vista"
E terminado por um grilo que vendia a terra à vista
Quando será que voltaremos a nos encontrar?
Ou estarás sempre aqui, sob meus pés (e, mais, dentro de mim)
na terra em que eu escolher para morar?
by MBF - 03/10/2011
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
|
|
| October 3, 2011 | 8:55 PM |
Nuevos tiempos
Related to country: Colombia
|
Llegué de un largo viaje - para afuera de mis tierras y para dentro de mi mismo.
Terminé una largo tiempo de escrita y pensamiento, concluyendo así una búsqueda de hace 4 años.
Cambié de ropas, de sabores, de humores, de amores.
Cambié de edad, de intereses, de personajes.
Experimenté otras frutas, otros vientos, otros paisajes.
Disfruté de otras compañías, de nuevas alegrías, y visité antiguas saudades
Llegué en un punto - en mi vida y dentro de mi mismo
que hay que marcarlo, señalarlo, descubrirlo
Empiezo, así, por la cabeza; por lo cabello
Le quito para intentar mantenerla
O debería, antes, para siempre perderla?
by MBF - 30/09/2011
* Era para ser uma homenagem ao poema de Paulo Leminski "Erra uma vez", mas...
|
|
| September 30, 2011 | 11:20 AM |
|
|
 |
Melancolia
Related to country: Argentina
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Melancolia é também aquela tristeza que me acomete ao me lembrar daquilo que já passou; nem tanto porque haja passado, mas principalmente pelo fato triste de ter ocorrido.
Com aquilo que ocorreu nao se pode fazer muito, a nao ser esquecer de vez, como se nunca houvesse sido possível, ou entao lembrar-se com alguma frequencia - como se nunca houvesse deixado de ser inevitável - para que, a cada vez, a lembrança se erga de um modo distinto, ainda que sempre de feiçoes tristes; para que aquela memória se mostre por ângulos novos, para que me permita ver outras coisas, para que me ensine, como um castigo importante, novas liçoes (ou mesmo velhas liçoes esquecidas), para que, finalmente, toda aquela tristeza se faça compreensível.
Esta compreensao, diante da melancolia, é mais relevante que a possível utilidade e menos exigente que o desejável esquecimento.
by MBF - 26.07.11 - entre BSB e COR
Crédito da foto: Orlando Pedroso
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
400 Bad request
Your browser sent an invalid request.
|
|
|
|
 |
Viajo porque preciso, volto porque já posso
Related to country: Venezuela
|
Pensando na viagem que fiz recentemente à Venezuela, me lembrei de uma passagem de Gilles Deleuze:
" Há uma bela frase de Proust que pergunta o que fazemos quando viajamos. Sempre verificamos algo. Verificamos se aquela cor com que sonhamos está ali. Mas ele acrescenta algo muito importante: 'Um mau sonhador é aquele que não vai ver se a cor com a qual sonhou está lá. Mas um bom sonhador vai verificar, ver se a cor está lá'." (DELEUZE, Abecedário. p. 104-106) Veja aqui o texto completo.
E daí escrevi um texto para o Antonio Lino, um amigo-viajante que sempre escreve lindamente no seu blog " Diz que fui por aí".
Querido e lembrado Antonio,
fiquei aqui me perguntando, como pude me perguntar uma dezenas de vezes neste último mês, o que será que você estará fazendo - e onde estará fazendo o que faz?
Ao ler este último relato, fiquei sem saber se o trajeto pela África chegou mesmo ao fim. E, mais por mim do que por você, eu me deixo sentir um desejo de "sim".
Estive neste último mês na Venezuela. Um estranho e atraente país latino-americano que me fisgou as vontades um par de anos atrás. Como uma certa vontade-de-ser-você, me peguei por diversas vezes pensando: o que será que faria o viajante-Antonio nesta situação? Só perguntando aos mais experimentados para poder lidar com a essencial surpresa de viver de uma mochila. E a vontade de compartilhar saberes e estórias de viagens continua grande. Numa mistura de orgulho e inveja, de saudade e curiosidade, meus pensamentos por vezes esbarravam na mesma pergunta: o que será que faria o viajante-Antonio nesta situação?
Assim passei o último mês. E vc, por incrível que pareça, me apareceu um punhado de vezes - ainda que esteja tão distante. Apareça mais, agora com carne e memórias. Seus relatos satisfazem somente minhas necessidades de indolência e de beleza espiritual e poética.
Nunca ouvi você dizendo, mas bem que poderia escutar com a sua voz: viajo porque preciso. E isso me acalmou os ânimos incansáveis neste último mês.
Num filme de mesmo nome - "Viajo porque preciso, volto porque te amo" - o desfecho é menos imponente que o que hora você me oferece: quero voltar sempre e somente quando já tenha "esquecido bastante quem cheguei".
Querendo saber desse "esquecido" Antonio, deixo um abraço distante.
Mateus
psiu. Cheguei a publicar uns relatos da viagem à Venezuela, para compartilhar com amigos no blog O Aventureiro.
|
|
| August 25, 2010 | 4:41 PM |
|
|
 |
Cuiabá, 30/07/08
Related to country: Brazil
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Uma cidade velha, vestida de cidade grande.
Uma cidade pequena, dessas que a gente vê no interior (mas também, às vezes, no litoral), vestida de capital do Mato Grosso.
(Aliás, interior é tudo aquilo que está no litoral ou tudo aquilo que não é capital?)
Há muito o que se ver em Cuiabá. E engana-se aquele desavisado que achar que ali só há a Chapada dos Guimarães (embora a chapada seja um verdadeiro "must-see", né?!).
A entrada do Arsenal, hoje mantido pelo SESC, que tem outros "empreendimentos" na região, vale mesmo a visita. O seu interior vale umas preciosas horas - de descanso ou de atividades (como cinema, música, teatro, gastronomia, um cafezinho, um trago de Canjinjin...).
A sorveteria Nevaska é mantida por uma família simples e alegre, que faz da arte de fazer sorvetes um negócio que parece ter virado tradição na capital - talvez por manter suportável o calor constante e escaldante.
Um sujeito de poucos sorrisos, e nenhum cabelo, oferece, constantemente, alguns maciços nacos volumosos de sorvetes variados e dos mais estranhos - e deliciosos - sabores. Não sei se a tática das "provas" é freqüente (duvido, pois com um sorvete cascão muitíssimo farto a R$ 2,50, dá pra viver bem só com as "provas" oferecidas!), mas sei que, também por ela, voltei no dia seguinte.
Num dia, sorvete de cupuaçu com bocaiúva. A Bocaiúva, dizem os locais, é o "chiclete cuiabano". Provei do sorvete. Do chiclete "in natura" só iria provar no dia seguinte - quando a pedida foi sorvete de açaí e, claro, novamente de bocaiúva. Por R$ 5,00 ao final de 2 dias, havia tomado quase 1 kg de sorvete de sabores tão pitorescos quanto de bocaiúva, açai, cupuaçu, limão, laranja, amendoim, passas, ameixa, goiabada-com-queijo e até de - imagine! - chocolate...
Crédito da Foto: Mateus Fernandes.
"Cuiabá antiga" é pleonasmo ou eufemismo?
Cuiabá, 30/07/08
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Une ville vieille, habillée de ville grande.
Une ville petite, dont les gens voient à l'intérieur (mais aussi, quelquefois, dans le littoral), habillée de capital de Mato Épaisse.
(D'ailleurs, intérieur est tout ce qui il est dans le littoral ou tout ce qui ce n'est pas capital ?)
Il y a beaucoup de ce qui se verra dans Cuiabá. Et se trompe cet imprudent qu'il trouvera que là seulement a Chapada du Guimarães (bien que la chapada est une vraie « must-see », né ? !).
À entrée de Arsenal, aujourd'hui maintenu par SESC, qu'il a autres « entreprises » dans la région, a valu même la visite. Son intérieur a valu de précieuses heures - de repos ou d'activités (je mange cinéma, musique, théâtre, gastronomie, une cafezinho, un apporte de Canjinjin…).
Le glacier Nevaska est maintenu par une famille simple et joyeuse, qui fait de l'art de faire des ONs sorbet une affaire qui semble avoir tourné tradition dans le capital - peut-être maintenir supportable la chaleur constante et escaldante.
Un sujet de peu de sourires, et d'aucuns cheveux, offre, constamment, quelques massifs gros morceaux volumineux d'ONs sorbet variés et des les plus étranges - et délicieux - saveurs. Je ne sais pas si la tactique des « preuves » est fréquente (je doute, donc avec un ON sorbet cascão muitíssimo rassasiée le R$ 2.50, de la pra vivre bien seul avec les « preuves » offertes !), mais je sais que, aussi par elle, j'ai tourné le jour suivant.
Un jour, un ON sorbet de cupuaçu avec bocaiúva. Bocaiúvails, disent les lieux, est « chiclete cuiabano ». J'ai prouvé de l'ON sorbet. De chiclete « in natura » seule irait prouver le jour suivant - quand à demandée ce a été ON sorbet de açaí et, clair, encore de bocaiúva. Par R$ 5.00 à la fin de 2 jours, il avait pris presque 1 kg d'ON sorbet de saveurs aussi pittoresques que de bocaiúva, d'açai, de cupuaçu, de citron, d'orange, de cacahuète, de raisins secs, de prune, de goiabada-com-queijo et même de - il imagine ! - chocolat…
Crédit de la Photo : Mateus Fernandes.
« Cuiabá ancien » est pléonasme ou euphémisme ?
Cuiabá, 30/07/08
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Una vieja ciudad, vestida de gran ciudad.
Una ciudad pequeña, de ésa gente ve en el interior (pero también, a los tiempos, en la costa), vestido del capital del Mato Grosso.
(A propósito, el interior es todo cuáles es en la costa o todo cuál no es capital)
tiene muy qué para verse en Cuiabá. E engaña eso la imprudente que encontrar que allí solamente tiene Chapada del Guimarães (sin embargo el chapada uno es verdad “deber-ve”, né).
La entrada de Arsenal, guardado hoy para SESC, eso tiene otras “empresas” en la región, el mismo valle la visita. Sus horas preciosas del valle interior - del resto o de las actividades (como cine, música, teatro, gastronomia, un cafezinho, uno que traigo de Canjinjin…).
La sala del helado de Nevaska es guardada por un simple y la familia alegre, que hace del arte para hacer el helado un negocio que se parezca quizás haber dado vuelta a la tradición en el capital - para guardar soportable el calor de la constante y del escaldante.
Un ciudadano de pocos sonríe, y ningún pelo, ofertas, constantemente, algunos pedazos voluminosos masivos de variado el helado y - y delicioso - los sabores más extraños. No sé si las táctica de las “pruebas” son frecuentes (dudo, por lo tanto con un helado satiated el muitíssimo R$ 2.50 del cascão, del pra para manar solamente vivo con las “pruebas ofrecidas”), pero sé que, también para él, me volví en el día siguiente.
En un día, helado del cupuaçu con bocaiúva. Bocaiúva, dicen los lugares, son “cuiabano del chiclete”. Probé del helado. De chiclete “en natura” solamente iría a probar en el día siguiente - cuando pedido uno era helado del açaí e, claramente, otra vez del bocaiúva. ¡Para R$ 5.00 al final de 2 días, había tomado casi 1 kilogramo de helado de sabores tan coloridos cuánto del bocaiúva, açai, cupuaçu, limón, naranja, cacahuete, pasas, ciruelo, goiabada-con-queso e iguale - se imagina! - chocolate…
Crédito de la foto: Mateus Fernandes.
¿“Viejo Cuiabá” es pleonasmo o eufemismo?
Cuiabá, 30/07/08
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Una vecchia città, vestita della città grande.
Una piccola città, di quella la gente vede nell'interiore (ma anche, ai tempi, nel litorale), vestito di capitale del Mato Grosso.
(A proposito, l'interiore è tutto che cosa è nel litorale o tutto che cosa non è capitale)
ha molto che cosa per vedersi in Cuiabá. La E inganna quella quella imprudent che trovare che là soltanto ha Chapada del Guimarães (nondimeno il chapada uno è allineare “dov-vede„, né).
L'entrata di Arsenale, oggi mantenuto per SESC, quello ha altre “imprese„ nella regione, la stessa valle la chiamata. Le relative ore preziose della valle interna - di riposo o di attività (come cinematografo, musica, teatro, gastronomia, un cafezinho, uno che porto di Canjinjin…).
Il salone del gelato di Nevaska è mantenuto da un semplice e la famiglia felice, che fa dell'arte per fare il gelato un commercio che sembra forse girare la tradizione nel capitale - per mantenere bearable il calore del escaldante e di costante.
Un cittadino di pochi sorride e nessun capelli, offerte, costantemente, alcuni pezzi voluminosi voluminosi di vario il gelato e - e squisito - i sapori più sconosciuti. Non so se le tattiche “delle prove„ sono frequenti (dubito di, quindi con un gelato satiated il muitíssimo R$ 2.50 di cascão, del pra per scaturire soltanto in tensione con “le prove offerte„), ma so che, anche per esso, ho ritornato nel seguente giorno.
In un giorno, gelato del cupuaçu con il bocaiúva. Bocaiúva, dicono i posti, sono “cuiabano del chiclete„. Sono risultato del gelato. Di chiclete “in natura„ da solo andrebbe risultare nel seguente giorno - quando chiesto uno era gelato di açaí e, chiaramente, ancora del bocaiúva. Per R$ 5.00 alla conclusione di 2 giorni, aveva preso quasi 1 chilogrammo del gelato dei sapori così colorful di quanto del bocaiúva, il açai, il cupuaçu, il limone, l'arancio, l'arachide, l'uva passa, la prugna, goiabada-con-formaggio e perfino - immagina! - cioccolato…
Accreditamento della foto: Mateus Fernandes.
“Vecchio Cuiabá„ è pleonasmo o eufemismo?
Cuiabá, 30/07/08
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Eine alte Stadt, gekleidet von der großen Stadt.
Eine kleine Stadt, von der Leute sehen in das Inneren (aber auch, zu den Zeiten, in der Küste), gekleidet vom Kapital des Mato Grosso.
(Übrigens, ist Innere alles, was es in der Küste ist oder alles, was es nicht ernstlich ist),
es sehr was hat, zum sich in Cuiabá zu sehen. E betrügt das unvorsichtiges, das finden, daß dort nur es hat Chapada des Guimarães (allerdings ist das chapada man „müssen-sehen“, né zutreffend).
Der Eingang von Waffenkammer, heute gehalten für SESC, das hat es andere „Unternehmen“ in der Region, die gleiche Senke der Besuch. Seine kostbaren Stunden der Innensenke - des Restes oder der Tätigkeiten (als Kino, Musik, Theater, gastronomia, ein cafezinho, eins, das ich von Canjinjin… hole).
Das Nevaska Eiscremewohnzimmer wird durch ein einfaches gehalten und frohe Familie, die von der kunst bildet, um zu bilden, Eiscreme ein Geschäft, das scheint, Tradition im Kapital - für das Halten der Konstante und escaldante Hitze bearable möglicherweise gedreht zu haben.
Ein Bürger von wenigen lächelt, und kein Haar, Angebote ständig einige massive umfangreiche Klumpen von mannigfaltigem Eiscreme und die merkwürdigsten - und köstlich - Aromen. Ich weiß nicht, wenn die Taktiken der „Tests“ häufig sind (ich zweifele, folglich mit einer Eiscreme satiated cascão muitíssimo R$ 2.50, von pra, um hervorzuquellen nur Phasen mit den „angebotenen Tests“), aber ich weiß, daß, auch für es, ich am folgenden Tag zurückkam.
An einem Tag Eiscreme von cupuaçu mit bocaiúva. Bocaiúva, sagen sie die Plätze, sind „chiclete cuiabano“. Ich prüfte von der Eiscreme. Vom chiclete „im natura“ alleine würde gehen, am folgenden Tag zu prüfen - als gebeten um eins Eiscreme von açaí e offenbar wieder von bocaiúva war. Von für R$ 5.00 zum Ende von 2 Tagen, hatte es fast 1 Kilogramm Eiscreme der so bunten genommen Aromen, wieviel von bocaiúva, açai, cupuaçu, Zitrone, Orange, Erdnuß, Rosinen, Pflaume, Goiabada-mitkäse und glätten Sie - es stellt sich vor! - Schokolade…
Gutschrift des Fotos: Mateus Fernandes.
„Altes Cuiabá“ ist pleonasmo oder eufemismo?
Cuiabá, 30/07/08
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
An old city, dressed of great city.
A small city, of that people see in the interior (but also, to the times, in the coast), dressed of capital of the Mato Grosso.
(By the way, interior is everything what it is in the coast or everything what it is not capital)
It has very what to see itself in Cuiabá. E deceives that imprudent one that to find that there only it has Chapada of the Guimarães (even so the chapada one is true “must-see”, né).
The entrance of Armory, today kept for SESC, that it has other “enterprises” in the region, same valley the visit. Its interior valley precious hours - of rest or activities (as cinema, music, theater, gastronomia, one cafezinho, one I bring of Canjinjin…).
The Nevaska ice cream parlor is kept by a simple and glad family, who makes of the art to make ices cream a business that seems to perhaps have turned tradition in the capital - for keeping bearable the constant and escaldante heat.
A citizen of few smiles, and no hair, offers, constantly, some massive voluminous chunks of varied ices cream and the most strange - and delicious - flavors. I do not know if the tactics of the “tests” are frequent (I doubt, therefore with an ice cream satiated cascão muitíssimo R$ 2,50, of pra to well only live with the “offered tests”), but I know that, also for it, I came back in the following day.
In one day, ice cream of cupuaçu with bocaiúva. Bocaiúva, they say the places, is “chiclete cuiabano”. I proved of the ice cream. Of chiclete “in natura” alone would go to prove in the following day - when the asked for one was ice cream of açaí e, clearly, again of bocaiúva. For R$ 5,00 to the end of 2 days, it had taken almost 1 kg of ice cream of so colorful flavors how much of bocaiúva, açai, cupuaçu, lemon, orange, peanut, raisins, plum, goiabada-with-cheese and even of - it imagines! - chocolate…
Credit of the Photo: Mateus Fernandes.
“Old Cuiabá” is pleonasmo or eufemismo?
Cuiabá 30/07/08
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
En gammal stad som kläs av stor stad.
En liten stad, av det folk ser i inre (men också, till tiderna, i segla utmed kusten) som kläs av huvudstad av Matoen Grosso.
(För resten, inre är allt vad den är i segla utmed kusten eller allt vad det inte är huvudstad)
det har mycket vad som ser sig i Cuiabá. E bedrar det imprudent som att finna att där den endast har Chapada av Guimarãesen (även chapadaen en är så riktig ”måsta-ser”, né).
Hänrycka av Armory, i dag hållet för SESC, det har det andra ”företag” i regionen, samma dal besök. Dess dyrbara timmar för inredal - av vila eller aktiviteter (som bion, musik, teatern, gastronomiaen, en cafezinho, en som jag kommer med av Canjinjin…).
Den Nevaska glassmottagningsrumen hålls av en enkel och glad familj, som gör av konsten för att göra is att laga mat med grädde en affär, som verkar kanske för att ha vänt tradition i huvudstaden - för att hålla som är uthärdligt konstanten och escaldanten, värma.
En medborgare av få leenden, och inget hår, erbjudanden, constantly, några massiva omfångsrika en stor bit av omväxlande iskräm och de konstigaste - och läckert - anstrykningarna. Jag vet inte, om taktik av ”testar” är frekventerar (jag tvivlar, därför med en glass satiated cascãomuitíssimoen R$ 2.50, av praen för att välla fram endast levande med ”som erbjöds, testar”), men jag vet att, också för den, jag kom tillbaka i efter dagen.
I en dag glass av cupuaçuen med bocaiúva. Bocaiúva, förlägger är de den något att säga, ”chicletecuiabanoen”. Jag bevisade av glassen. Av chiclete ”i naturaen” som skulle bara, gå att bevisa i efter dagen - då som frågades för en, var glass av açaí e, klart, igen av bocaiúvaen. För R$ 5.00 till avsluta av 2 dagar hade det tagit nästan 1 kg av glass av så färgrika anstrykningar, hur mycket av bocaiúvaen, açaien, cupuaçuen, citronen, apelsinen, jordnöten, russin, plommonet, goiabada-med-ost och even av - den föreställer! - choklad…,
Kreditera av fotoet: Mateus Fernandes.
”Är gammala Cuiabá” pleonasmoen eller eufemismoen?
Cuiabá, 30/07/08
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Старый город, одетьнный большого города.
Малый город, того люди видит в интерьере (но также, к временам, в свободном полете), одетьнном столицы Mato Grosso.
(By the way, интерьер всем он в свободном полете или все оно не прописное)
оно имеет очень, котор нужно увидеть в Cuiabá. E обманывает то неблагоразумное одно найти что там только он имеет Chapada Guimarães (even so chapada одно поистине «должн-видит», né).
Вход Armory, сегодня сдержано для SESC, то оно имеет другие «предпринимательства» в зоне, такой же долине посещение. Свои часы нутряной долины драгоценные - остальных или деятельностей (как кино, нот, театр, gastronomia, одно cafezinho, одно, котор я приношу Canjinjin…).
Parlor мороженого Nevaska сдержан просто и радостной семьей, которая делает искусствоа для того чтобы сделать сливк льдов дело которое кажется, что возможно поворачивает традицию в столице - для держать bearable жару константы и escaldante.
Гражданин несколько усмедется, и никакие волосы, предложения, постоянн, некоторые массивнейшие объемистые ломти varied сливк льдов и самые странные - и delicious - флейворы. Я не знаю если тактик «испытаний» часты (я сомневаюсь, поэтому с мороженым satiated muitíssimo R$ 2.50 cascão, pra для того чтобы хлынуться только в реальном маштабе времени с «предложенными испытаниями»), то но я знаю что, также для его, я come back в following дне.
В одном дне, мороженое cupuaçu с bocaiúva. Bocaiúva, они говорят места, будут «cuiabano chiclete». Я доказал мороженого. chiclete «в natura» самостоятельно пошл доказать в following дне - когда ask for одно было мороженым açaí e, ясно, снова bocaiúva. На R$ 5.00 к концу 2 дней, оно приняло почти 1 килограмм мороженого настолько цветастых флейворов из bocaiúva, açai, cupuaçu, лимона, померанца, арахиса, изюминок, сливы, goiabada-с-сыра и выровняйтесь - оно представляет! - шоколад…
Кредит фотоего: Mateus Fernandes.
«Старое Cuiabá» будет pleonasmo или eufemismo?
Cuiabá, 30/07/08
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Een oude stad, kleedde zich van grote stad.
Een kleine stad, van die mensen ziet in het binnenland (maar ook, aan The Times, in de kust), gekleed van kapitaal van de Mato Grosso.
(Door de manier, is het binnenland alles wat het in de kust of alles is wat het niet hoofd) is
het heeft zeer wat om in Cuiabá te zien. E bedriegt dat imprudent die om te vinden dat daar slechts het heeft Chapada van Guimarães (maar toch is chapada waar „moeten-ziet“, né).
De ingang van Arsenaal, vandaag gehouden voor SESC, dat het andere „ondernemingen“ in het gebied, zelfde vallei het bezoek heeft. Zijn binnenlandse vallei kostbare uren - van rust of activiteiten (als bioskoop, muziek, theater, gastronomia, één cafezinho, één breng ik van Canjinjin…).
De Nevaska roomijswoonkamer wordt gehouden door een eenvoudige en blije familie, die van de te maken kunst maakt roomijs zaken die schijnen misschien traditie in het kapitaal - gedraaid te hebben voor draaglijk het houden van de constante en escaldante de hitte.
Een burger van weinig glimlachen, en geen haar, aanbiedingen, constant, sommige massieve omvangrijke brokken van gevari�ërd roomijs en de vreemdste - en heerlijk - aroma's. Ik weet niet of is de tactiek van de „tests“ frequent (de twijfel van I, daarom met een muitíssimo van roomijs satiated cascão R$ 2.50, van pra goed slechts om met de „aangeboden tests“ te leven), maar ik weet dat, ook voor het, ik in de volgende dag terugkwam.
In één dag, roomijs van cupuaçu met bocaiúva. Bocaiúva, zeggen zij de plaatsen, zijn „chiclete cuiabano“. Ik bewees van het roomijs. Van chiclete „in natura“ alleen in de volgende dag zou gaan bewijzen - toen gevraagd om één roomijs van açaí e, duidelijk, opnieuw van bocaiúva was. Voor R$ 5.00 aan het eind van 2 dagen, had het bijna 1 kg roomijs van zo kleurrijke aroma's genomen hoeveel van bocaiúva, açai, cupuaçu, citroen, sinaasappel, pinda, rozijnen, pruim, goiabada-met-kaas en zelfs van - het veronderstelt! - chocolade…
Krediet van de Foto: Mateus Fernandes.
„Oude Cuiabá“ is pleonasmo of eufemismo?
[كيب], 30/07/08
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
مدينة قديمة, يرتدى من مدينة عظيمة.
يرى مدينة صغيرة, من أنّ الناس في الداخلية (غير أنّ أيضا, إلى الأوقات, في الساحل), يرتدى من رأس مال من [متو] [غروسّو].
(بالمناسبة, داخلية كلّ شيء ماذا هو يكون في الساحل أو كلّ شيء ماذا هو ليس رئيسيّة)
هو يتلقّى جدّا ماذا أن يرىبنفسي في [كيب]. [إ] يخدع أنّ طائشة واحدة أنّ أن يجد أنّ هناك فقط يتلقّى هو [شبدا] من [غيمرس] ([إفن س] ال [شبدا] واحدة يصحّح "[موست-س]", [ن]).
المدخل من [أرموري], اليوم يحافظ ل [سسك], أنّ يتلقّى هو أخرى "مشاريع" في المنطقة, نفسه واد الزيارة. ه داخليّة واد ساعات ثمينة - من إستراحة أو أنشطة (كسينما, لون موسيقى, مسرح, [غسترونوميا], واحدة [كفزينهو], واحدة أنا أحضر من [كنجينجين]…).
[نفسكا] [إيس كرم] حافظت قاعة ببسيطة وأسرة سعيدة, الذي يجعل من الفنية أن يجعل [إيس كرم] عمل أنّ يبدو أن ربّما يتلقّى التفتت تقليد في الرأس مال - ل يحافظ محتملة الثابتة و [إسكلدنت] حرارة.
يبتسم مواطنة من قليل, وما من شعر, أعراض, باستمرار, بعض قطعة غليظة ضخمة وافرة من متنوّعة [إيس كرم] وال أكثر غريبة - ولذيذة - نكهات. أنا لا أعرف إن التكتيكات من ال "إختبارات" يكونون متكرّرة (يشكّ أنا, لذلك مع [إيس كرم] [ستيتد] [كسكو] [مويتسّيمو] [ر$] 2,50, من [برا] أن ينبجس فقط حيّة مع ال "يقدّم إختبارات"), غير أنّ أنا أعرف أنّ, أيضا ل هو, أنا عاودت في اليوم تالي.
في واحدة يوم, [إيس كرم] ال [كبوو] مع [بوكيفا]. [بوكيفا], يقول هم الأماكن, "[شكلت] [كيبنو]". أنا برهنت من ال [إيس كرم]. ذهب من [شكلت] "في [نتثرا]" فحسب أن يبرهن في اليوم تالي - عندما ال يسأل لواحدة كان [إيس كرم] ال [أ] [إ], بوضوح, ثانية من [بوكيفا]. ل [ر$] 5,00 إلى النهاية من 2 أيام, كان هو قد أخذ تقريبا 1 [كغ] من [إيس كرم] من نكهات زاهية هكذا كم من [بوكيفا], [أي], [كبوو], ليمون, برتقال, فول سودانيّ, زبيب, خوخ, [غيبد-ويث-شس] وساويت من - هو يتخيّل! - شوكولاطة…
اعتماد من الصورة: [متيوس] [فرنندس].
"[كيب] قديمة" [بليونسمو] أو [إيوفميسمو]?
|
|
| August 11, 2008 | 4:29 PM |
|
|
 |
Londrina, 20/07/08
Related to country: Brazil
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Mais um ônibus, algumas horas na estrada.
Entre os quilômetros, um café e um cigarro, muitas pessoas, despedidas, amores e histórias. Aqueles que ficam, vão embalados nas lembranças e memórias. O ônibus se move lentamente. Agora está escuro e trêmulo. Ainda resta uma longa noite pela frente...
Dia seguinte. Estrada.
Uma cruz fincada no chão ocre e seco. Uma história demonstra seu fim. Mas o que será que se passou para que um sujeito morresse assim, na beira daquela estrada, num descampado terrível? Talvez seja um história de luta, talvez seja uma história de vingança, emboscada, de honra. Talvez seja só de fome e cansaço mesmo. A estrada romantiza a história, como a palavra erotiza o lugar.
Uma placa: "Vende-se bananas". Escondida, quase soterrada pelo mato, como se o vendedor não quisesse realmente que o passante soubesse de seu ofício, para que não o importunasse em seu cochilo, com pedidos insolentes: "- Quero uma dúzia!".
A estrada também tem dessas coisas. Um lugar aberto, ligando os mundos e as direções. Mas escondendo, ao mesmo tempo, histórias, pessoas, mortes, paixões.
Uma vala segue paralela a alguns trechos do caminho. Deveria escoltar a pista e conduzir a chuva - sabe-se lá pra onde!? Mas hoje é só mato. Talvez pela seca prolongada e pela carência da chuva, ela mesma tenha escolhido outro companheira de rumo que não a vala. Ela, a vala, logo se perde e deixa em sua ausência a pergunta: - Para quê uma pequena vala, num pequeno trecho, de uma pequena estrada, no interior do Mato Grosso?
Crédito da Foto: Mateus Fernandes.
Eu em uma das muitas vielas coloridas e charmosas de Cuiabá, no interior do Mato Grosso, onde também se encontram valas perdidas no meio da estrada, dentre outras coisas curiosas...
Londonienne, 20/07/08
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Plus un autobus, quelques heures dans la route.
Entre les kilomètres, un café et une cigarette, beaucoup de personnes, adieux, amours et histoires. Ceux qui restent, vont emballés dans les souvenirs et les mémoires. L'autobus se déplace lentement. Maintenant il est foncé et trémolo. Encore il reste une longue nuit par le devant…
Jour suivant. Route.
Une croix fincada dans le sol ocre et sec. Une histoire démontre sa fin. Mais ce qui sera qu'il s'est passé pour qu'un je soumets meure ainsi, dans le côté de cette route, dans une rase campagne terrible ? Peut-être soit une histoire de lutte, peut-être soit une histoire de vengeance, une embuscade, d'honneur. Peut-être c'est seul de faim et de fatigue même. La route romantiza l'histoire, comme le mot erotiza la place.
Une plaque : « Il se vend des bananes ». Cachée, presque enterrée par la brousse, comme si le vendeur ne voulait pas réellement que le passant savait de son métier, pour lequel il ne le dérange pas dans son poil, avec des demandes insolentes : « - Je veux une douzaine ! ».
La route aussi a de ces choses. Une place ouverte, en liant aux mondes et les directions. Mais en cachant, en même temps, histoires, personnes, décès, passions.
Un fossé suit parallèle à quelques intervalles du chemin. Il devrait escorter la voie et conduire à pluie - se sait là pra où ! ? Mais aujourd'hui c'est seule brousse. Peut-être par il sèche prolongée et par le manque de la pluie, elle même ait choisi autre compagne d'itinéraire que non le fossé. Elle, le fossé, ensuite se perd et laisse en son absence la question : - Pour quoi petit fossé, dans petit intervalle, d'petite route, à l'intérieur de Mato Épaisse ?
Crédit de la Photo : Mateus Fernandes.
Moi dans une des beaucoup de ruelles coloriés et charmosas de Cuiabá, à l'intérieur de Mato Épaisse, où aussi ils se trouvent des fossés perdus dans le moyen de la route, parmi autres choses curieuses…
Natural de Londres, 20/07/08
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Más un autobús, algunas horas en el camino.
Entre los kilómetros, un café y un cigarrillo, mucha gente, adióses, amors e historias. Los que son, van embalado en los recuerdos y las memorias. El autobús si movimientos lentamente. Ahora él es oscuro y temblante. Todavía sigue siendo una noche larga para el delantero…
Día de siguiente. Camino.
Un fincada cruzado en el ocre seco del suelo y. Una historia demuestra su extremo. ¿Pero cuál será ése fue transferido de modo que un ciudadano muriera así, en el lado de ese camino, en un campo abierto terrible? Quizás cualquiera de lucha, quizás de una venganza cualquier una historia de la historia, ambush, del honor. Quizás cualquiera solamente de hambre y de la misma fatiga. La historia del romantiza del camino, como el erotiza de la palabra el lugar.
Una placa: “Plátanos de Vende”. Ocultado, casi soterrada para las malas hierbas, como si el vendedor realmente no deseara que el traseúnte supiera de su arte, de modo que ella no lo hiciera importunasse él en su siesta, con los insolentes de la orden: “- Deseo una docena”.
El camino también tiene de estas cosas. Un lugar abierto, atando a los mundos y a las direcciones. Pero ocultando, al mismo tiempo, historias, gente, muertes, pasiones.
Uno ha sido válido sigue paralelo a algunos estiramientos de la manera. ¿Tendría que escoltar la pista y conducir la lluvia - hay sabido el pra donde? Pero las malas hierbas están hoy solas. Quizás para él se seca dibujado hacia fuera y para la carencia de la lluvia, iguales él ha elegido a otro amigo de la ruta que no él zanja. , La zanja, después pierde y deja en su ausencia la pregunta: ¿- De modo que una zanja pequeña, en un estiramiento pequeño, de un camino pequeño, dentro del Mato Grosso?
Crédito de la foto: Mateus Fernandes.
I en uno del muchos coloridos y los charmosas echa a un lado las calles de Cuiabá, dentro del Mato Grosso, donde las zanjas también perdidas de la manera del camino satisfacen, entre otras cosas curiosas…
Nativo di Londra, 20/07/08
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Più un bus, determinate ore nella strada.
Fra i chilometri, un caffè e una sigaretta, molta gente, addii, amori e dati storici. Quelli che sono, vanno imballato nei ricordi e nelle memorie. Il bus se movimenti lentamente. Ora è scuro e tremolante. Ancora rimane una notte lunga per l'anteriore…
Giorno seguente. Strada.
Un fincada trasversale nel ocre asciutto del terreno e. Una storia dimostra la relativa estremità. Ma che cosa sarà quello è stato trasferito in modo che un cittadino muoia così, nel lato di quella strada, in un campo aperto terribile? Forse il uno o il altro una storia della lotta, forse il uno o il altro una storia di vendetta, ambush, di honor. Forse uno soltanto di fame e dello stesso affaticamento. La storia di romantiza della strada, come il erotiza di parola il posto.
Una piastra: “Banane di Vende„. Nascosto, quasi soterrada per le erbacce, come se il commesso realmente non desideri che il passer-by ha saputo del relativo mestiere, di modo che non importunasse esso nel relativo pelo, con i insolentes di ordine: “- Desidero un dozzina„.
La strada inoltre ha di queste cose. Un posto aperto, legandosi ai mondi ed ai sensi. Ma nascondendo, allo stesso tempo, i dati storici, la gente, morti, passioni.
Uno è stato valido segue il parallelo ad alcune stirate del senso. Dovrebbe escort la pista e condurre la pioggia - è saputo ci pra dove? Ma oggi le erbacce sono sole. Forse per esso si asciuga disegnato fuori e per la mancanza di pioggia, stessi esso ha scelto un altro amico dell'itinerario che non esso fossa. , La fossa, allora perde e lascia in relativa assenza la domanda: - In modo che una piccola fossa, in una piccola stirata, di piccola strada, all'interno del Mato Grosso?
Accreditamento della foto: Mateus Fernandes.
I in uno dei molti colorful e i charmosas parteggiano vie di Cuiabá, all'interno del Mato Grosso, dove le fosse anche perse nel senso della strada vengono a contatto di, fra altre cose curiose…
Eingeborener von London, 20/07/08
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Plus einen Bus einige Stunden in der Straße.
Zwischen den Kilometern, ein Kaffee und eine Zigarette, viele Leute, Abschiede, Lieben und Geschichten. Die, die sind, gehen verpackt in den Andenken und in den Gedächtnissen. Der Bus wenn Bewegungen langsam. Jetzt ist er dunkel und trembling. Weiterhin bleibt es eine lange Nacht für das vordere…
Folgender Tag. Straße.
Ein Kreuzfincada im trockenen Boden ocre und. Eine Geschichte zeigt sein Ende. Aber was ist es das wurde gebracht, damit ein Bürger folglich, in der Seite dieser Straße, in einem schrecklichen geöffnetem auffangen starb? Möglicherweise jedes eine Geschichte des Kampfes, möglicherweise jedes eine Geschichte der Rache, Hinterhalt, der Ehre. Möglicherweise irgendeine nur von Hunger und von der gleichen Ermüdung. Die Straße romantiza Geschichte, als das Wort erotiza der Platz.
Eine Platte: „Vende Bananen“. Versteckt, fast soterrada für die Unkräuter, als ob der Verkäufer wirklich nicht wünschte, daß der Passant von seiner Fertigkeit, damit sie nicht importunasse es in seinem Haar, mit Auftrag insolentes wußte: „- Ich wünsche Dutzend“.
Die Straße hat auch von diesen Sachen. Ein geöffneter Platz, binden an die Welten und die Richtungen. Aber gleichzeitig Geschichten versteckend, Leute, Todesfälle, Neigungen.
Eins ist folgt ähnlichkeit zu einigen Ausdehnungen der Weise gültig gewesen. Es würde die Schiene eskortieren und Regen führen müssen - gewußt es pra in dem gibt? Aber heute sind Unkräuter allein. Möglicherweise für es trocknet herausgezogen und für den Mangel an Regen, selben hat er es einen anderen Freund des Weges gewählt, der nicht es Abzugsgraben. Es, der Abzugsgraben, dann verliert und läßt in seiner Abwesenheit die Frage: - Damit ein kleiner Abzugsgraben, in einer kleinen Ausdehnung, einer kleinen Straße, innerhalb des Mato Grosso?
Gutschrift des Fotos: Mateus Fernandes.
I in Einem von den vielen bunten und charmosas versehen Straßen von Cuiabá, innerhalb des Mato Grosso, in dem auch verlorene Abzugsgräben in der Weise der Straße treffen, unter anderen neugierigen Sachen… mit Seiten
Native of London, 20/07/08
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
Plus a bus, some hours in the road.
Between the kilometers, a coffee and a cigarette, many people, farewells, loves and histories. Those that are, go packed in the souvenirs and memories. The bus if moves slowly. Now he is dark and trembling. Still it remains a long night for the front…
Following day. Road.
A cross fincada in the dry soil ocre and. A history demonstrates its end. But what it will be that was transferred so that a citizen died thus, in the side of that road, in a terrible open field? Perhaps either a history of fight, perhaps either a history of revenge, ambush, of honor. Perhaps either only of hunger and same fatigue. The road romantiza history, as the word erotiza the place.
A plate: “Vende bananas”. Hidden, almost soterrada for the weeds, as if the salesman really did not want that the passer-by knew of its craft, so that she did not importunasse it in its nap, with order insolentes: “- I want a dozen”.
The road also has of these things. An opened place, binding to the worlds and the directions. But hiding, at the same time, histories, people, deaths, passions.
One has been valid follows parallel to some stretches of the way. It would have to escort the track and to lead rain - is known there pra where? But today weeds are alone. Perhaps for it dries drawn out and for the lack of rain, same it it has chosen another friend of route that not it ditch. It, the ditch, then loses and leaves in its absence the question: - So that a small ditch, in a small stretch, of a small road, in the interior of the Mato Grosso?
Credit of the Photo: Mateus Fernandes.
I in one of the many colorful and charmosas side streets of Cuiabá, in the interior of the Mato Grosso, where also lost ditches in the way of the road meet, amongst other curious things…
Inföding av London, 20/07/08
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Plus en bussa, några timmar i vägen.
Mellan kilometerna, ett kaffe och en cigarett, många folk, avsked, förälskelser och historier. De som är, går packat i souvenirna och minnena. Bussa om flyttningar långsamt. Nu är han mörkret och att darra. Stillbilden återstår det en lång natt för bekläda…,
Efter dag. Väg.
En arg fincada i det torrt smutsar ocre och. En historia visar dess avslutar. Men vad ska det är det överfördes, så att en medborgare dog thus, i sidan av den väg, i ett ruskigt öppet sätter in? Kanske antingen en historia av slagsmål, kanske som är antingen en historia av hämnd, bakhåll, av heder. Kanske endera endast av hunger och samma tröttar ut. Vägromantizahistorien, som uttryckaerotizaen förlägga.
En plätera: ”Vende bananer”. Gömd nästan beställer soterradaen för weedsna, som, om representanten egentligen inte önskade att passeren-by visste av dess hantverk, så att hon importunasse det i dess inte ta sig en tupplur, med insolentes: ”- Jag önskar ett dussin”.
Vägen har också av dessa saker. Öppnad förlägger, bandet till världarna och riktningarna. Men nederlag, samtidigt, historier, folk, dödar, passioner.
En har varit giltig följer parallell till några elasticiteter av långt. Det skulle måste att eskortera spåra, och att leda regna - den bekant finns det praen var? Men i dag är weeds ensamma. Kanske för det torkar dragit ut, och för bristen av regna, samma det som det har valt en annan vän av rutten, som inte det diket. Det diket, förlorar och lämnar därefter i dess frånvaro ifrågasätta: - Så att ett litet dike, i en liten elasticitet, av en liten väg, i inre av Matoen Grosso?
Kreditera av fotoet: Mateus Fernandes.
I i en av det många färgrikt och charmosas sid gator av Cuiabá, i inre av Matoen Grosso, var också borttappada diken i långt av vägmeeten, amongst annan nyfiken saker…,
Уроженец лондона, 20/07/08
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Плюс шина, некоторые часы в дороге.
Между километрами, кофеим и сигаретой, много людей, прощаниями, влюбленностями и историями. Те, идут после того как я упакованы в сувенирах и памятях. Шина если движения медленно. Теперь он темн и дрожащ. Все еще остает длинней ночой для переднего…
Следуя за день. Дорога.
Перекрестное fincada в сухом ocre почвы и. История демонстрирует свой конец. Но оно будет тем было возвращено так НОП гражданин умер таким образом, в стороне той дороги, в ужасном открытом поле? Возможно то история дракой, возможно любо история реванша, засады, почетности. Возможно та только из голода и такой же усталости. История romantiza дороги, как erotiza слова место.
Плита: «Бананы Vende». Спрятано, почти soterrada для засорителей, если продавец реально не хотел что passer-by знал своего корабля, так НОП она не сделала importunasse оно в своей ворсине, с insolentes заказа: «- Я хочу дюжину».
Дорога также имеет этих вещей. Раскрынное место, связывающ к мирам и направлениям. Но прячущ, в то же самое время, истории, люди, смерти, страсти.
Одно действительно следует за параллелью к некоторым простираниям дороги. Оно сопроводить след и вести дождь - будет известное pra где? Но сегодня засорители одни. Возможно для его сушит нарисовано вне и для отсутсвия дождя, такие же оно оно выбирало другого друга трассы который не оно рев. Оно, рев, после этого теряет и оставляет в свое отсутствие вопрос: - Так НОП малый рев, в малом простирании, малой дороги, in the interior of Mato Grosso?
Кредит фотоего: Mateus Fernandes.
Iий в одном из много цветастых и charmosas встают на сторону улицы Cuiabá, in the interior of Mato Grosso, где также потерянные рвы в дороге дороги встречают, amongst другие любознательние вещи…
Inwoner van Londen, 20/07/08
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Plus een bus, sommige uren in de weg.
Tussen de kilometers, een koffie en een sigaret, vele mensen, afscheid, liefdes en geschiedenissen. Die die zijn, gaan ingepakt in de herinneringen en het geheugen. De bus als bewegingen langzaam. Nu is hij donker en bevend. Nog blijft het een lange nacht voor voor…
Na dag. Weg.
Een dwarsfincada in de droge grond ocre en. Een geschiedenis toont zijn eind aan. Maar wat het zal zijn werd dat overgebracht zodat een burger, in de kant van die weg, op een vreselijk open gebied zo stierf? Misschien één van beide een geschiedenis van strijd, misschien één van beide een geschiedenis van wraak, ambush, van eer. Misschien één van beiden slechts van honger en zelfde moeheid. De geschiedenis van wegromantiza, als woorderotiza de plaats.
Een plaat: „Bananen Vende“. Verborgen, bijna soterrada voor het onkruid, alsof de verkoper werkelijk niet wilde dat de voorbijganger van zijn ambacht kende, zodat zij niet importunasse het in zijn nap, met orde insolentes: „- ik wil een dozijn“.
De weg heeft ook van deze dingen. Een geopende plaats, die aan de werelden en de richtingen bindt. Maar verbergend, tezelfdertijd geschiedenissen, mensen, sterfgevallen, hartstochten.
Men is geldig volgt parallel aan sommige rek van de manier geweest. Het zou het spoor moeten begeleiden en regen leiden - het geweten zijn er pra waar? Maar vandaag is het onkruid alleen. Misschien voor het droogt uit getrokken en voor het gebrek aan regen, heeft het zelfde het het een andere vriend van route gekozen die niet het sloot. Het, de sloot, verliest en verlaat in zijn afwezigheid dan de vraag: - Zodat een kleine sloot, in een kleine rek, van een kleine weg, binnen de Mato Grosso?
Krediet van de Foto: Mateus Fernandes.
I in één van de vele kleurrijke en charmosas zijstraten van Cuiabá, binnen de Mato Grosso, waar de ook verloren sloten op de manier van de weg, onder andere nieuwsgierige dingen… samenkomen
ساكن محلّيّ لندن, 20/07/08
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
و حافلة, بعض ساعات في الطريق.
بين الكيلومترات, قهوة وسيجارة, كثير الناس, وداع, حالة حبّ وتاريخ. أنّ أنّ يكون, يذهب يحزم في التذكارات وذاكرات. الحافلة إن حركات ببطء. الآن هو مظلمة ويرتعش. بعد يبقى هو ليل طويلة للأماميّة…
يتبع يوم. طريق.
[فينكدا] متقاطعة في الجافّة تربة [أكر] و. تاريخ يعرض نهايته. غير أنّ ماذا هو سيكون أنّ كان [ترنسفرّد] [س ثت] مواطنة مات لذلك, في الجانب من أنّ طريق, في مجال رهيبة مفتوحة? ربّما أحد معركة تاريخ, ربّما إمّا تاريخ الإنتقام, كمين, من شرف. ربّما أحد فقط من حالة جوع ونفسه تعب. الطريق [رومنتيزا] تاريخ, كالكلمة [إروتيزا] المكان.
لوحة: "[فند] موز". يخفي, تقريبا [سترّدا] لالعشبة ضارّة, [أس يف] لم يرد البائعة حقّا أنّ ال [بسّر-بي] عرف من حرفته, [س ثت] هو أتمّ لم [إيمبورتثنسّ] هو في قيلولته, مع أمر [إينسلنتس]: "- يريد أنا اثنا عشر".
يتلقّى الطريق أيضا من هذا أشياء. يفتح مكان, يقيّد إلى العوالم والاتّجاهات. غير أنّ يخفي, [أت ث سم تيم], تاريخ, الناس, موت, عواطف.
قد كان واحدة شرعيّة يتبع المتوازي إلى بعض إمتدادات من الطريق. هو اضطرّ رافقت الأثر وأن يقود مطر - يكون يعرف هناك [برا] حيث? غير أنّ اليوم عشبة ضارّة بانفراد. ينشّف ربّما ل هو يسحب خارجا ولالافتقار المطر, نفس هو هو قد اختار آخر صديقة الطريق أنّ لا هو خندق. يخسر هو, الخندق, بعد ذلك ويترك في غيابه السؤال: - [س ثت] خندق صغيرة, في إمتداد صغيرة, من طريق صغيرة, داخل [متو] [غروسّو]?
اعتماد من الصورة: [متيوس] [فرنندس].
يؤيّد [إي] في واحدة من ال كثير زاهية و [شرموسس] شوارع [كيب], داخل [متو] [غروسّو], حيث أيضا يخسر خنادق في الطريق من الطريق يلتقون, [أمونغست] أخرى أشياء فضوليّة…
|
|
|
|
 |
Curitiba, 17/07/08
Related to country: Brazil
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Museu do Olho.
Museu Oscar Niemeyer.
Com sua arquitetura constantemente surpreendente, o museu me teve por um par de horas. O suficiente para apreciar uma exposição de Tarsila do Amaral.
Mulher de cores fortes, mulher em degradê - sempre tornando-se mais forte, mais viva. Em tons e em diferentes graus sua pintura atrai.
Não me lembro de ter visto, outras vezes, conjunto vasto de suas obras. Primeira e rápida vez. Decisiva para notar em Tarsila a marca de um gênio que apresenta filosofia em cores e pinceladas. Que faz da cor modo de apresentação dos conceitos: no caso, a Antropofagia. Homens comendo homens? Uma forma - ou melhor, puro conteúdo - de cabeça pequena e pés largos: sinal de mais "pisadas" do que de "raciocínios" sobre as "novas" terras?
Ou só uma de-formação? Sem contornos, mas com definição das cores, seus limites. Mas mesmo no conteúdo das cores, o que há é o degradê: tons e nuances de uma só cor tornada várias.
" Tarsila
amora amorável d'amaral
prazer dos olhos meus onde te encontres
azul e rosa e verde para sempre". Drummond.
Uma mulher que, em seu gesto, faz o olho, cria o olhar - tal como o azulejo à saída do Museu. Figuras que se con-figuram de modo surpreendente - ainda que constante - em Tarsila e Niemeyer.
Assim foi o passeio desse fim de tarde em Curitiba, depois de visitar a Universidade Livre do Meio Ambiente e a Ópera de Arame (ou o "Teatro de Metal", como me disse prontamente Gauth - quem me hospeda por aqui junto com Lívia - com seu olhar estrangeiro e inteligente.).
Tomara que amanhã consiga agilizar as coisas do GEO, para partir tranqüilo de Curitiba...
Como articular sem interferir no fluxo dos acontecimentos locais?
Crédito da Foto: Mateus Fernandes.
Curitiba, 17/07/08
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Musée de l'Oeil.
Musée Oscar Niemeyer.
Avec son architecture constamment surprenante, le musée m'a eu par une paire d'heures. Assez pour apprécier un exposition de Tarsila de l'Amaral.
Femme de couleurs fortes, femme dans degradê - toujours en se rendant plus fort, ils plus vivent. Dans des tons et dans des différents degrés sa peinture attire.
Je ne me rappelle pas d'avoir vu, autres fois, ensemble vaste de leurs oeuvres. Première et rapide fois. Décisive pour remarquer dans Tarsila la marque d'un génie qui présente philosophie dans des couleurs et coups de pinceau. Qu'il fait de la couleur manière de présentation des concepts : dans le cas, l'Anthropophagie. Hommes en mangeant hommes ? Une forme - ou meilleur, pur contenu - de tête petite et de pieds larges : signe de dont plus « foulées » de « raisonnements » sur les « nouvelles » terres ?
Ou seul une déformation ? Sans contours, mais avec définition des couleurs, leurs limites. Mais même dans le contenu des couleurs, ce qui a est degradê : tons et nuances d'une seule couleur devenue plusieurs.
« Tarsila
mûre amorável d'amaral
plaisir des yeux mien où tu te trouves
bleu et rose et vert pour toujours". Drummond.
Une femme qui, dans son geste, fait l'oeil, crée le regard - tel que l'azulejo à la sortie du Musée. Figures qui se configurent de manière surprenante - malgré constante - dans Tarsila et Niemeyer.
Ce a ainsi été la promenade de cette fin d'après-midi à Curitiba, après visiter Université Libre de l'Environnement et Opéra de Fil (ou le « Théâtre de Métal », comme me a dit rapidement Gauth - qui me loge par ici conjointement Lívia - avec son regard étranger et intelligent.).
Il a pris que demain il réussisse à expédier les choses de GEO, pour partir tranquille de Curitiba…
Comment articuler sans intervenir dans le flux des événements locaux ?
Crédit de la Photo : Mateus Fernandes.
Curitiba, 17/07/08
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Museo del ojo.
Museo Oscar Niemeyer.
Con su arquitectura constantemente que sorprendía, el museo me tenía para un par de horas. El suficiente apreciar uno exposición de Tarsila del Amaral.
Mujer de colores fuertes, mujer en degradê - llegando a ser más fuerte, siempre más vivo. En tonos y diversos grados su pintura atrae.
No recuerdo haber visto, otras veces, sistema extenso de sus workmanships. Primera y rápida vez. Decisivo al aviso en Tarsila la marca de un genio que presenta la filosofía en colores y películas. Que hace de la manera del color de la presentación de los conceptos: en el caso, el Anthropophagy. ¿Hombres que comen a hombres? Uno forma - o mejore, contenido puro - de los pies anchos pequeños principales de e: ¿la señal de más “caminó en” de lo que de “reasonings” en tierras “nuevas”?
¿O solamente una deformación? Sin contornos, pero con la definición de los colores, sus límites. Pero exactamente en el contenido de los colores, qué tiene es degradê: los tonos y los matices de un color se convierten en solamente varios.
“ La zarzamora
del amorável de Tarsila del placer
amaral de los ojos mina donde usted resuelve
azul y rosado y verde por siempre". Drummond.
Una mujer que, en su gesto, hace el ojo, crea la mirada - como el azulejo a la salida del museo. Figuras que si configure de manera que sorprende - a pesar de constante - en Tarsila y Niemeyer.
Así era el dar un paseo de este finales de la tarde en Curitiba, después de visitar Universidad libre del ambiente e Ópera del alambre (o el “teatro del metal”, como Gauth dijo a mí fácilmente - junto con quién me contiene esta manera Lívia - con su mirada extranjera e inteligente.).
Toma que obtiene mañana para apresurar las cosas de GEO, para dejar la calma de Curitiba…
¿Cómo articular sin intervenir con el flujo de los acontecimientos locales?
Crédito de la foto: Mateus Fernandes.
Curitiba, 17/07/08
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Museo dell'occhio.
Museo Oscar Niemeyer.
Con la relativa architettura costantemente di sorpresa, il museo lo ha avuto per un accoppiamento delle ore. Il sufficiente per apprezzare uno esposizione di Tarsila del Amaral.
Donna dei colori forti, donna nel degradê - diventando più forte, sempre più vivo. Nei toni e nei gradi differenti la relativa pittura si attrae.
Non mi ricordo di vedere, altre volte, insieme ampio dei relativi workmanships. Prima e volta veloce. Decisivo all'avviso in Tarsila il contrassegno di un genius che presenta la filosofia a colori ed i flicks. Che fa del senso di colore della presentazione dei concetti: nel caso, il Anthropophagy. Uomini che mangiano gli uomini? Uno forma - o migliori, soddisfare puro - di piccoli piedi larghi capi di e: il segnale di più “ha fatto un passo su„ di che cosa “dei reasonings„ “sulle nuove„ terre?
O da solo una deformazione? Senza profili, ma con la definizione dei colori, i relativi limiti. Ma esattamente nel contenuto dei colori, che cosa ha è degradê: i toni e lle sfumature di un colore si trasformano in soltanto vari.
“ La mora
del amorável di Tarsila di piacere
amaral degli occhi estrae dove venite a contatto
per sempre di blu e di dentellare e di verde". Drummond.
Una donna che, nel relativo gesture, fa l'occhio, genera lo sguardo - come le mattonelle all'uscita del museo. Figure che se configuri nel senso di sorpresa - malgrado il costante - in Tarsila e in Niemeyer.
Così era la passeggiata di questa conclusione del pomeriggio in Curitiba, dopo la visita Università libera dell'ambiente e Opera di legare (o “il teatro del metallo„, come Gauth ha detto prontamente a me - a chi lo alloggia questo senso insieme Lívia - con il relativo sguardo straniero ed intelligente.).
Prende che domani si verificherà per accelerare le cose di GEO, per lasciare calma di Curitiba…
Come articolare senza intervenire con il flusso degli eventi locali?
Accreditamento della foto: Mateus Fernandes.
Curitiba, 17/07/08
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Museum des Auges.
Museum Oscar Niemeyer.
Mit seiner ständig überraschenden Architektur hatte das Museum mich für ein Paar Stunden. Das genügende, ein zu schätzen Ausstellung von Tarsila des Amaral.
Frau der starken Farben, Frau im degradê - werden stärker, immer lebendiger. In den Tönen und in den unterschiedlichen Grad zieht sein Anstrich an.
Ich erinnere mich nicht gesehen zu haben, andere Male, beträchtlicher Satz seiner workmanships. Erstes und schnell. Entscheidend zur Nachricht in Tarsila die Markierung eines Genies, das Philosophie in den Farben und in den leichten Schlägen darstellt. Daß es von der Farbe Weise der Darstellung der Konzepte bildet: im Fall das Anthropophagy. Männer, die Männer essen? Ein bildet sich - oder verbessern Sie, reiner Inhalt - von den kleinen e breiten Hauptfüßen: Signal von mehr „trat auf“ von, was von „reasonings“ auf „neuen“ Ländern?
Oder alleine eine Deformation? Ohne Formen aber mit Definition der Farben, seine Begrenzungen. Aber genau im Inhalt der Farben, was es hat, ist degradê: Töne und Nuancen von einer Farbe werden nur mehrere.
„ Tarsila
amorável Brombeere des amaral
Vergnügens der Augen gewinnen, wo Sie Blaues
und rosafarbenes und Grünes für immer treffen". Drummond.
Eine Frau, die, in seiner Geste, das Auge bildet, verursacht den Blick - als die Fliese zum Ausgang des Museums. Abbildungen die, wenn in überraschender Weise - trotz der Konstante - in Tarsila und in Niemeyer zusammenbauen Sie.
So war es schlendern dieses Endes des Nachmittages in Curitiba, nachdem es besucht hatte Freie Universität des Klimas e Oper der Leitung zusammen mit (oder das „Metalltheater“, als Gauth sagte zu mir bereitwillig - wem mich auf diese Weise unterbringt Lívia - mit seinem fremden und intelligenten Blick.).
Es nimmt, daß morgen es erreicht, um die Sachen von zu beschleunigen GEO, Ruhe von Curitiba lassen…
Wie man artikuliert, ohne mit dem Fluß der lokalen Fälle einzugreifen?
Gutschrift des Fotos: Mateus Fernandes.
Curitiba, 17/07/08
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
Museum of the Eye.
Museum Oscar Niemeyer.
With its constantly surprising architecture, the museum had me for a pair of hours. The sufficient to appreciate one exposition of Tarsila of the Amaral.
Woman of strong colors, woman in degradê - becoming stronger, always more alive. In tones and different degrees its painting attracts.
I do not remember to have seen, other times, vast set of its workmanships. First and fast time. Decisive to notice in Tarsila the mark of a genius who presents philosophy in colors and flicks. That it makes of the color way of presentation of the concepts: in the case, the Anthropophagy. Men eating men? One forms - or better, pure content - of head small e wide feet: signal of more “stepped on” of what of “reasonings” on “new” lands?
Or alone a deformation? Without contours, but with definition of the colors, its limits. But exactly in the content of the colors, what it has is degradê: tones and nuances of one color only become several.
“ Tarsila
amorável blackberry of amaral
pleasure of the eyes mine where you meet
blue and pink and green forever". Drummond.
A woman who, in its gesture, makes the eye, creates the look - as the tile to the exit of the Museum. Figures that if configure in surprising way - despite constant - in Tarsila and Niemeyer.
Thus it was the stroll of this end of afternoon in Curitiba, after visiting Free university of the Environment e Opera of Wire (or the “Metal Theater”, as Gauth said to me readily - who houses me this way together with Lívia - with its foreign and intelligent look.).
It takes that tomorrow it obtains to speed the things of GEO, to leave calm of Curitiba…
How to articulate without intervening with the flow of the local events?
Credit of the Photo: Mateus Fernandes.
Curitiba 17/07/08
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Museum av syna.
Museum Oscar Niemeyer.
Med dess förvåna constantly arkitektur hade museet mig för en para av timmar. Det tillräckligt att uppskatta en utläggning av Tarsila av Amaralen.
Kvinnan av starkt färgar, kvinnan i degradê - passande starkare, alltid mer vid liv. I tonar, och olika grader som dess målning tilldrar.
Jag minns inte att ha sett, andra tider, vast uppsättning av dess workmanships. Först och fasta tid. Avgörande att märka i Tarsila som markera av ett snille, som framlägger filosofi in, färgar och snärtar. Att det gör av färga långt av presentationen av begreppen: i fallet Anthropophagyen. Manar som äter manar? En bildar - eller bättre, rent tillfredsställa - av head liten bred fot för e: signalera av mer ”klivit på” av vad av ”resonemang” på ”nya” länder?
Eller bara en deformering? Utan drar upp konturernaa av, men med definition av färgar, dess begränsar. Men i det nöjt av färgar exakt, vad den har är degradê: tonar, och nyanser av en färgar blir endast flera.
”, Den Tarsila
amorávelbjörnbäret av amaral
nöje av synar bryter var du möter
blått- och rosa färg- och gräsplanför evigt". Drummond.
En kvinna, som, i dess gest, gör syna, skapar looken - som belägga med tegel till gå ut av museet. Figurerar det, om konfigurera, i att förvåna långt - illviljakonstanten - i Tarsila och Niemeyer.
Således var det promenaden av detta avslutar av eftermiddag i Curitiba, når det har besökt Fri universitetar av miljön e Operan av binder (eller ”belägga med metall teatern”, som Gauth som klart sägs till mig - vem inhyser mig hitåt samman med Lívia - med dess utländska och intelligent look.).
Det tar att i morgon det erhåller för att rusa saker av GEO, att lämna stillhet av Curitiba…,
Hur man artikulerar, utan ingripande med flödet av lokalhändelserna?
Kreditera av fotoet: Mateus Fernandes.
Curitiba, 17/07/08
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Музей глаза.
Музей Оскар Niemeyer.
С своим постоянн удивляя зодчеством, музей имел меня для пары часов. Достаточно для того чтобы appreciate одно exposition Tarsila Amaral.
Женщина сильных цветов, женщина в degradê - сильно, всегда живо. В тонах и по-разному градусах своя картина привлекает.
Я не вспоминаю увидеть, другие времена, более обширный комплект своих workmanships. Первое и быстрое время. Решительно к извещению в Tarsila метка гения представляет общее соображение в цветах и щелчках. Что оно делает дороги цвета представления принципиальных схем: в случае, Anthropophagy. Люди есть людей? Одно формирует - или улучшайте, чисто содержание - головных малых ног e широких: сигнал больше «шагнул на» из «reasonings» на «новых» землях?
Или самостоятельно деформация? Без контуров, но с определением цветов, своих пределов. Но точно в содержании цветов, оно имеет будет degradê: тоны и оттенки одного цвета только будут несколько.
« Ежевика
amorável Tarsila amaral
удовольствия глаз минирует где вы встречаете
голубое и розовое и зеленую forever". Drummond.
Женщина, в своем жесте, делает глаз, создает взгляд - как плитка к выходу музея. Рисунки если установите в удивляя дороге - несмотря на константу - в Tarsila и Niemeyer.
Таким образом было гулять этого конца после полудня в Curitiba, после посещения Свободно университет окружающей среды e Опера провода (или «театр металла», как Gauth сказал к мне готово - расквартировывает меня эта дорога совместно с Lívia - с своим чужим и толковейшим взглядом.).
Оно принимает что завтра оно получит для того чтобы быстро пройти вещи GEO, оставить затишье Curitiba…
Как артикулировать без вмешиваться с подачей местных случаев?
Кредит фотоего: Mateus Fernandes.
Curitiba, 17/07/08
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Museum van het Oog.
Museum Oscar Niemeyer.
Met zijn constant verrassende architectuur, had het museum me voor een paar uren. Voldoende om te waarderen expositie van Tarsila van Amaral.
Vrouw van sterke kleuren, vrouw in degradê die - sterker, altijd levender wordt. In tonen en verschillende graden zijn trekt het schilderen aan.
Ik me herinner niet gezien te hebben, andere tijden, enorme reeks van zijn workmanships. Eerste en snelle tijd. Beslissend om in Tarsila het teken van een genie op te merken dat filosofie in kleuren voorstelt en flicks. Dat het van de kleurenmanier van presentatie van de concepten maakt: in het geval, Anthropophagy. Mensen die eten mensen? Men vormt zich - of betere, zuivere inhoud - van hoofd kleine e brede voeten: signaal van „meer gestapt op“ van wat van „het redeneren“ op „onontgonnen“ land?
Of alleen een misvorming? Zonder contouren, maar met definitie van de kleuren, zijn grenzen. Maar precies in de inhoud van de kleuren, is wat het heeft degradê: de tonen en de nuancen van één kleur slechts worden verscheidene.
„ De braambes
van Tarsila amorável van amaral
genoegen van de ogenmijn waar u blauw
en roze en groen voor altijd ontmoet". Drummond.
Een vrouw die, in zijn gebaar, het oog maakt, cre�ërt de blik - als tegel aan de uitgang van het Museum. Stelt voor dat als op verrassende manier - ondanks constante - in Tarsila en Niemeyer vorm.
Aldus was het stroll van dit eind van middag in Curitiba, na het bezoeken Vrije universiteit van het Milieu e Opera van Draad (of het „Theater van het Metaal“, als Gauth gemakkelijk bovengenoemd aan me - wie me deze manier samen met huisvest Lívia - met zijn buitenlands en intelligent kijk.).
Het neemt dat morgen het verkrijgt om de dingen van te verzenden GEO, om rust van Curitiba te verlaten…
Hoe te zonder het tussenbeide komen met de stroom van de lokale gebeurtenissen te articuleren?
Krediet van de Foto: Mateus Fernandes.
[كريتيبا], 17/07/08
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
متحف من العين.
متحف أوسكار [نيمر].
مع ه باستمرار يفاجئ الهندسة المعماريّة, تلقّىني المتحف لزوج الساعات. الكاف أن يقدّم واحدة معرض من [ترسلا] من [أمرل].
إمرأة من لون قوّيّة, إمرأة في [دغرد] - يصبح قوّيّة, دائما أكثر حيّة. في أنغام ودرجات مختلفة يجذب صورت زيتيّةه.
أنا لا أتذكّر أن يتلقّى رأيت, أخرى أوقات, مجموعة ضخمة من [ووركمنشيبس] ه. أولى ووقت سريعة. حاسمة إلى إشعار في [ترسلا] العلامة من عبقريّة الذي يقدّم فلسفة في لون و [فليكس]. أنّ يجعل هو من اللون طريق العرض من المفاهيم: في الحالة, [أنثروبوفج]. رجال يأكل رجال? حسنت واحدة يشكّل - أو, محتوى صافية - من رئيسيّة صغيرة [إ] يوسع أقدام: خطا إشارة من أكثر "على" من ماذا من "تفكير" على "جديدة" أراضي?
أو فحسب تشويه? دون محيطات, غير أنّ مع تعريف من اللون, حدوده. غير أنّ تماما في المحتوى من اللون, ماذا هو [دغرد]: يصبح أنغام وفرق بسيط من واحدة لون فقط عدّة.
"[ترسلا]
[أمورفل] يلغم عليق من متعة [أمرل]
من الأعين حيث أنت تلتقي
زرقاء وقرنفليّة وخضراء دائما". [درومّوند].
يخلق إمرأة الذي, في إشارته, يجعل العين, النظرة - كالقرميد إلى المخرجة من المتحف. أرقام أنّ إن شكّلت في يفاجئ طريق - على الرغم من ثابتة - في [ترسلا] و [نيمر].
لذلك كان هو ال [سترولّ] من هذا نهاية الالعصر في [كريتيبا], بعد يزور جامعة حرّة من البيئة [إ] أوبرا السلك (أو ال "معدنة قال مسرح", ك [غوث] إلى ي باستعداد - الذي يؤويني هذا طريق مع [لفيا] - مع ه أجنبيّة ونظرة ذكيّة.).
هو يأخذ أنّ غدا ينال هو أن يسرع الأشياء من [جو], أن يترك هدوء [كريتيبا]…
كيف أن يمفصل دون يتدخّل مع الدفق من الحادثات محلّية?
اعتماد من الصورة: [متيوس] [فرنندس].
|
|
| August 7, 2008 | 10:20 AM |
|
|
 |
Embornal
Related to country: Brazil
available in: (original) | | | | | | | | |
|
E foi com carinho maternal
que você preparou frutas
pra minha viagem, num embornal
A medida que saía do centro da américa
Comia maçã e uma tangerina
com gomos vivos e macios
como a pele daquela menina,
que vi se transformar em mulher
A cada mordida suspirava e imaginava
se não seria o teu corpo que devorava
com aquela súbita fome adolescente.
E mordia novamente, olhando o sol poente,
que deixava a noite lhe penetrar, paciente.
Quando a Lua, reluzente, ousou despertar
foram os meus sonhos que demonstraram toda a fome:
fome de viagem
fome de memórias
fome de histórias
fome de você
Mesmo a estrada sendo longa
E as distâncias, tão grandes
houve pouco tempo pra quantidade de imagens
que povoaram aquelas paragens.
Todas elas erotizando um tempo já vivido
reconstruindo um momento já passado
adjetivando o mais puro substantivo
fazendo reacender a chama do impensado
E quando nós nos reencontrarmos
que haja frutas, e memórias e histórias
pois só de corpos e amores
não mais me satisfaço: quero cores e sabores!
quero o longe, o difícil, o tenaz
quero o suor, a língua e o que jaz
quero tua fruta, tua alma
Quero que prepares, com calma
meu próximo embornal.
By MBF
Crédito da Foto: Orlando Pedroso
Dalot
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Et ce a été avec affection maternelle
qui tu a préparé des fruits
pra mon voyage, dans un dalot
à mesure qui sortait du centre de l'Amérique
Mangeait pomme et une mandarine
avec des bourgeons vivants et doux
comme la peau de cette fille,
que j'ai vu me transformer dans femme
à chaque morsures soupirait et imaginait
si ce ne serait pas ton corps lequel il dévorait
avec cette soudaine faim adolescente.
Et il mordait encore, en regardant le soleil couchant,
qui laissait nuit à lui pénétrer, le patient.
Quand la Lune, brillante, a osé ils réveiller
ont été mes rêves qui ont démontré à toute la faim :
faim de voyage
faim de mémoires
faim d'histoires
faim de toi
Même la route en étant longue
Et les distances, aussi grandes
a eu peu de temps pra quantité d'images
qui ont peuplé ces arrêts.
Toutes elles erotizando un temps déjà vif
en reconstruisant un moment déjà passé
en adjectivant le plus pur substantif
en faisant rallumer la flamme de l'impensado
Et quand nous nous retrouverons
qu'il y ait des fruits, et mémoires et histoires
donc seulement de corps et d'amours
plus je ne me satisfais pas : je veux des couleurs et des saveurs !
je veux loin, le difficile, la tenaille
veux la sueur, la langue et ce qui gésit
je veux ton fruit, ton âme
Veux que tu prépares, avec calme
mon proche dalot.
By MBF
Crédit de la Photo : Orlando Pedroso
Imbornal
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
E era con el afecto maternal
que usted preparó pra
de las frutas mi viaje, en un imbornal
la medida que dejado el centro de América
comió la manzana y un tangerina
con la criatura suave de los livings de los brotes y
como la piel de esa muchacha,
que VI si transformar en la mujer
a cada suspirava de la mordedura e imaginada
si no sería su cuerpo ese devorava
con esa hambre adolescente repentina.
Pedacito de E otra vez, mirando el sol que fija,
que la noche se fue para penetrar a él, paciente.
Cuando la luna, brillante, atrevida para despertarse
había sido mis sueños que habían demostrado a toda la hambre:
dispare el hambre
del hambre del hambre
de las memorias del hambre
de las historias de usted
exactamente el camino que es largo
y las distancias, así que grande
tenía poca cantidad del pra del tiempo de imágenes
que habían poblado esos stoppings.
Todos erotizando una época vivieron ya
reconstruyendo un momento pasado ya
etiquetando la fabricación substantiva
más pura para reencender la llama del impensado uno
y cuando nosotros en reencontrarmos ellos
que tiene frutas, y las memorias y las historias
por lo tanto de cuerpos y amamos
más que estoy no sólo contento: ¡Deseo colores y sabores!
Deseo lejos, el difícil, el mano-tornillo que
deseo el sudor, la lengua y qué miente
yo desea su fruta, su alma
deseo que usted se prepare, con calma
mi imbornal siguiente.
Por el crédito
de MBF de la foto: Orlando Pedroso
Autoaffondi
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
La E era con affetto materno
che avete preparato il pra
delle frutte il mio viaggio, in un autoaffondare
la misura che lasciato il centro dell'America
ha mangiato la mela e un tangerina
con la creatura molle di livings dei germogli e
come la pelle di quella ragazza,
che vi se trasformare nella donna
ad ogni suspirava del morso ed immaginata
se non fosse il vostro corpo quel devorava
con quella fame adolescente improvvisa.
Punta di E ancora, guardando il sole di regolazione,
che la notte ha andato per penetrare ad esso, paziente.
Quando la luna, brillante, osata per svegliarsi
era stata i miei sogni che avevano dimostrato a tutta la fame:
scatti esattamente
la fame di fame
di fame di memorie
di fame di dati storici
di voi la strada che sono lunga
e le distanze, così grande
ha avuto poca quantità di pra di tempo di immagini
che avevano popolato quegli stoppings.
Tutti erotizando un momento già hanno vissuto
ricostruendo un momento già passato
identificando fare sostanziale
più puro per relight la fiamma del impensado uno
e quando noi in reencontrarmos loro
che ha frutte e le memorie ed i dati storici
quindi dei corpi ed amiamo
più che sono non solo pleased: Desidero i colori ed i sapori!
Desidero lontano, il difficile, il mano-vise che
desidero il sudore, la lingua e che cosa si trova
io desidera la vostra frutta, la vostra anima
desidero che vi preparate, con calma
il miei seguenti autoaffondano.
Da accreditamento
di MBF della foto: Orlando Pedroso
Überlauf-Sammelschale
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
E war mit mütterlicher Neigung
, daß Sie Früchte pra
meine Reise vorbereiteten, in einer überlauf-Sammelschale
das Maß, daß die Mitte von Amerika gelassen
Apfel und ein tangerina mit
Knospen weichem livings Geschöpf und als
die Haut dieses Mädchens aß,
die VI wenn umwandeln in die Frau
zu jedem Bissen suspirava und vorgestellt,
wenn es nicht Ihr Körper dieses devorava mit diesem
plötzlichen jugendlichen Hunger sein würde.
E Spitze wieder, die einstellensonne, die
betrachtend die Nacht verließ, um zu ihr einzudringen, Patient.
Als der Mond, leuchtend, gewagt, um aufzuwachen
meine Träume gewesen war, die zu allem Hunger gezeigt hatten:
lösen Sie Hunger
hunger des Gedächtnis
hungers des Geschichten
Hungers von Ihnen
genau die Straße aus, die lang sind
und die Abstände, also groß
hatte wenig Zeit pra Menge Bilder,
die jene Stoppings bevölkert hatten.
Alle lebten sie erotizando eine Zeit bereits,
einen Moment wieder aufbauend, der bereits das
reinste substantivische Bilden beschriftend
geführt wurde, zum der Flamme des impensado eins neuzuzünden
und wenn wir in den reencontrarmos sie
, daß es Früchte hat und Gedächtnisse und Geschichten
folglich der Körper und mehr
liebt, die ich nicht nur erfreut bin: Ich wünsche Farben und Aromen!
Ich wünsche weit, das schwierige, der Handkolben, den
ich den Schweiß wünsche, die Sprache und was es ich
liegt, Ihre Frucht, Ihre Seele wünscht,
ich, daß Sie sich vorbereiten, mit Ruhe meine
folgende überlauf-Sammelschale wünsche.
Durch MBF
Gutschrift des Fotos: Orlando Pedroso
Scupper
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
E was with maternal affection
that you prepared fruits
pra my trip, in a scupper
the measure that left the center of America
Ate apple and a tangerina
with buds soft livings creature and
as the skin of that girl,
who vi if to transform into woman
To each bite suspirava and imagined
if it would not be your body that devorava
with that sudden adolescent hunger.
E bit again, looking at the setting sun,
that the night left to penetrate to it, patient.
When the Moon, brilliant, dared to awake
had been my dreams that had demonstrated to all the hunger:
trip hunger
hunger of memories
hunger of histories
hunger of you
Exactly the road being long
and the distances, so great
had little time pra amount of images
that had populated those stoppings.
All they erotizando a time already lived
reconstructing a moment already passed
labelling the purest substantive
making to relight the flame of the impensado one
and when we in reencontrarmos them
that it has fruits, and memories and histories
therefore of bodies and loves
more I am not only pleased: I want colors and flavors!
I want far, the difficult, the hand-vise
I want the sweat, the language and what it lies
I want your fruit, your soul
I want that you prepare, with calm
my next scupper.
By MBF
Credit of the Photo: Orlando Pedroso
Scupper
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
E var med maternal affektion
, som du förberedda den min
fruktpraen snubblar, i en scupper
mäta som lämnade centrera av det Amerika
åtäpplet och en tangerina
med den mjuka uppehällevarelsen för knoppar och
som flå av den flicka,
som vi, om för att omforma in i kvinnan
till varje tuggasuspirava och som föreställer
, om den skulle för att inte vara din, förkroppsliga den devorava
med den plötsliga tonårs- hunger.
E bet igen och att se den inställande sunen,
att natten som lämnas för att tränga igenom till den, tålmodigt.
När moonen, briljanten som vågades för att vakna,
hade varit min drömmar som hade visat till alla hunger:
snubbla hunger
hunger av minnes
hunger av historie
hunger av dig
exakt vägen som den är lång,
och distanserar, så storen
hade tidprabelopp av avbildar lite,
att ht befolkat de stoppings.
Alla dem erotizando som en tid som boddes redan
rekonstruera ett ögonblick passerade redan,
märka den mest rena väsentliga
danandet för att relight flamma av impensadoen en
och, när vi i reencontrarmos dem
, att den har frukter, och minnen och historier
av förkroppsligar och älskar därför
mer I-förmiddagen som behas inte endast: Jag önskar färgar och smaksätter!
Jag önskar långt, det svårt, räcka-skruvstädet som
jag önskar svetten, språket och vad den ligger
mig önskar din frukt, din soul
jag önskar, att du förbereder sig, med stillhet
min nästa scupper.
Vid MBF
kreditera av fotoet: Orlando Pedroso
Шпигат
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
E был с материнским affection
что вы подготовили pra
плодоовощей мое отключение, в шпигате
измерением что оставлено центр америки
съел яблоко и tangerina
с тварью livings бутонов мягкой и
как кожа той девушки,
которая cVi если преобразовать в женщину
к каждому suspirava укуса и представленную, то
если не было бы вашим телом то devorava
с тем неожиданным отроческим голодом.
Бит e снова, смотрящ устанавливая солнце,
которое ноча вышла для того чтобы прорезать к ему, пациент.
Когда луна, гениально, посметая для того чтобы проснуться
была моими сновидениями которые продемонстрировали к полностью голоду:
задействуйте голод
голода голода
памятей голода
историй вас
точно дорога длинне
и расстояния, поэтому больш
имел меньшее количество pra времени изображений
которые заселили те stoppings.
Все они erotizando время уже жили
реконструирующ уже ый момент
обозначающ чисто субстантивный
делать для того чтобы relight пламя impensado одного
и когда мы в reencontrarmos они
что оно имеет плодоовощи, и памяти и истории
поэтому тел и любим
больше, котор я not only pleased: Я хочу цветы и флейворы!
Я хочу далеко, трудная, рук-тиски, котор
я хочу sweat, язык и он лежит
я хочет ваш плодоовощ, вашу душу
я хочу что вы подготовляете, с затишьем
мой следующий шпигат.
кредитом
MBF фотоего: Orlando Pedroso
Spijgat
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
E was met moederaffectie
dat u vruchten pra
mijn reis voorbereidde, in een spijgat
de maatregel dat verlaten het centrum van Amerika
appel en een tangerina met
knoppen zacht het leven schepsel en als
huid van dat meisje at,
dat vi als om in vrouw aan
elke beetsuspirava om te zetten en veronderstelde
als het niet uw lichaam dat devorava met
die plotselinge adolescentiehonger zou zijn.
E beetje dat opnieuw, de het plaatsen zon bekijkt,
die de nacht om aan het, patiënt verliet te doordringen.
Toen de briljante Maan, aan wakker
was geweest mijn dromen durfte die aan al honger hadden aangetoond:
de honger van de reis
honger van geheugen
honger van geschiedenissen
honger van u
precies de weg lang en zodat groot
de afstanden die, had
weinig hoeveelheid van tijdpra beelden zijn
die die vullingen had bevolkt.
Alle leefden zij erotizando een tijd reeds
opnieuw opbouwend een ogenblik dat etiketterend
het zuiverste zelfstandige naamwoord dat reeds tot
relight wordt overgegaan de vlam van impensado één maakt
en wanneer wij in reencontrarmos hen
dat het vruchten heeft, en het geheugen en de geschiedenissen
daarom van meer organismen en
liefdes ik niet alleen word tevredengesteld: Ik wil kleuren en aroma's!
Ik wil ver, moeilijk, de hand-bankschroef
ik het zweet, de taal wil en wat het ligt
wil ik uw fruit, uw ziel
die ik dat u, met rust mijn volgende
spijgat voorbereidingen treft heb gewild.
Door Krediet
MBF van de Foto: Orlando Pedroso
بالوعة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
[إ] كان مع عاطفة
أموميّة أنّ أعدّ أنت ثمرات
[برا] رحلتي, في بالوعة
الإجراء أنّ يترك المركز أمريكا
أكل تفّاح و[تنجرينا]
مع براعم ليّنة معايش مخلوق
وكالجلد من أنّ بنت,
الذي [في] إن أن يغيّر داخل إمرأة
إلى كلّ قطعة [سوسبيرفا] ويتخيّل
إن هو لم [ب] جسمك أنّ [دفورفا]
مع أنّ حالة جوع فجائيّ مراهقة.
[إ] لقمة ثانية, ينظر في ال يثبت شمس,
أنّ الليلة ترك أن يخترق إلى هو, مريضة.
عندما كان القمر, باهر, يجسر أن يوقظ
قد كان حلمي أنّ كان قد عرض إلى [ألّ ث] حالة جوع:
تلقّى عثرت حالة جوع
حالة جوع من ذاكرات
حالة جوع من تاريخ
حالة جوع من أنت
تماما الطريق يكون طويلة
والأبعاد, لذلك عظيمة
بعض وقت [برا] مبلغة الصور
أنّ كان قد أهّل أنّ [ستوبّينغ].
كلّ عاش
هم [إروتيزندو] وقت سابقا يعيد عزم سابقا يمّرّ
يعلم الصافية جوهريّة
يجعل أن يعيد اللهب من ال [إيمبنسدو] واحدة
وعندما نحن في [رينكنتررموس] هم
أنّ هو يتلقّى ثمرات, وذاكرات وتاريخ
لذلك من أجسام ونحبّ
أكثر أنا أكون ليس فحسب مسرورة: أنا أريد لون ونكهات!
أنا أريد بعيدا, ال يصعب, ال [هند-فيس]
أنا أريد العرق, اللغة وماذا هو يكذب
أنا يريد ثمرتك, روحك
أنا أريد أنّ يعدّ أنت, مع هدوء
بالوعتي تالية.
ب [مبف]
اعتماد من الصورة: [أرلندو] [بدروس]
|
|
|
|
 |
Amor uruguaio
Related to country: Uruguay
available in: (original) | | | | | | | | |
|
E estava escrito num quadrinho, num quiosque, numa feira pública de Montevidéu:
"Contrato de Amor
Yo no soy tuya
Ni tu sos mío
Elegimos tomar
este camino juntos
hasta que la vida
nos bifurque
o nos lleve
hacia otros mundos
Me comprometo a
no intentar cambiarte
A dejarte sentir
tu libertad
A dejarte estar triste
cuando estes triste
lejos cuando estes lejos
cerca cuando estes cerca
Me comprometo a respetarte
como ser único y diferente
A crecer, descrecer,
nacer y morir las veces
que quieras
Me comprometo a amar y
darte mas allá de lo que
vos puedas amarme y darme
Este es mi contrato de amor
Un contrato de transeúnte
y aprendiz
Te amo libre
Y libre me entrego
a lo que la vida disponga..."
Ahh, como sabem amar esses uruguaios, hein!?
Créditos da Imagem: Orlando Pedroso
Amour uruguaio
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
ET estava document num quadrinho, num quiosque, numa feira publique de Montevideo :
"Contrat d'Amour
Je ne suis pas le tien
Ni ton sos le mien
Choisissons de prendre
ce chemin ensemble
jusqu'à ce que la vie
nous bifurque
ou elle nous emmène
vers d'autres mondes
je me engage à
ne pas essayer cambiarte
A dejarte de sentir
ta liberté
A dejarte être triste
quand estes triste
loin quand estes loin
près quand estes près
je me engagerai à respetarte
comme être unique et différent
croître, descrecer,
naître et mourir les fois
que tu veux
je me engagerai à aimer et
darte au-delà de ce que
vos tu peux m'aimer et me donner
Ce un contrat transeúnte et apprenti
est mon contrat
d'amour
Je t'aime il libérera
ET libère je me livre
à à ce que la vie dispose…"
Ahh, comme sabem aimer esses uruguaios, hein ! ?
Des crédits donne Imagem : Orlando Pedroso
Amor de Uruguayan
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
E fue escrita en un quadrinho, un quiosco, una feria del público de Montevideo:
"Contrato del amor
Yo en el Ni del tuya
de la soja usted mío solo
Elegimos para tomar
esta subasta del camino
junto que vida en
ellos los ramas apagado
en hacia del lleve
de los otros el compromiso de los mundos
I allí
en pensar el dejarte
del cambiarte para sentirle
dejarte
del libertad para ser triste que
el cuando cuando triste
de estos lejos de los lejos este
cuando de la cerca éstos me rodea
confía el respetarte
en cuanto a sea solamente diversa y
al crecer, al descrecer,
al nacer y a los veces de las lanas del morir
que los quieras
yo se confían al darte del amor
y pero al allá de bajo que
usted darme del amarme y de los puedas
esto usted sea contrato de la milla del contrato
del amor del Un del libre
del libre Y
del aprendiz del traseúnte
y te amo que entrego
bajo que allí el disponga de la vida…"
¿Ahh, como sabe amar este Uruguayans, hein?
Créditos de la imagen: Orlando Pedroso
Uruguaio di amore
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
E estava che scrive quadrinho numerico, quiosque numerico pubblico, feira di numa di Montevideo:
"Contratto di amore
Non sono insieme
il vostro né la vostra miniera che
di SOS abbiamo scelto
prendere questo senso
fino a che la vita
non si ramifichi fuori a noi
o prenda noi
verso altri mondi
mi impegno
per non provare il cambiarte
a dejarte per ritenere
la vostra libertà
a dejarte per essere triste
quando estes tristi
lontano quando i estes lontano
si chiudono quando i estes vicini
io si impegnano a respetarte
come essere soltanto e differente
svilupparsi, a descrecer,
essere nati e morire i tempi
che lo desiderate
compromettono per amare e
darte oltre quale
vos potete amare a me e dare
me questo sono il mio contratto di amore
un il contratto del passer-by
e ti amo
dell'apprendista libero
e liberilo si danno
a quale la vita organizza…"
Ahh, come sabem per amare i uruguaios dei esses, hein?
Gli accreditamenti danno Imagem: Orlando Pedroso
Liebe uruguaio
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Und estava, das numerisches quadrinho, allgemeines numerisches quiosque, numa feira von Montevideo schreibt:
"Vertrag der Liebe
Ich bin nicht Ihr
noch Ihre zusammen PAS-
Grube, die wir beschlossen
, auf diese Weise zu nehmen,
bis das Leben
sich weg zu uns ausbreitet,
oder es uns in Richtung zu
anderen Welten nimmt,
ich, um
mich festlege cambiarte nicht
zum dejarte zu versuchen, um Ihrer
Freiheit
zum dejarte zu glauben, um traurig zu sein
wenn die estes, die weit
traurig sind, wenn estes weit
schließen, wenn die nahen estes
ich am respetarte wie
nur sein sich festlegen und unterschiedlich
, zu wachsen, zum descrecer,
geboren zu sein und die Zeiten zu sterben
gefährden, denen Sie
mich wünschen, um zu lieben und
darte über welchen hinaus
vos Sie zu mir lieben und geben können
mir diesem, ist mein Vertrag der Liebe
ein Vertrag des Passanten
und ich liebe dich
des freien Lehrlings
und geben Sie mich sich geben
zu frei, welchem das Leben ordnet…"
Ahh, wie das sabem, zum von esses uruguaios, hein zu lieben?
Gutschriften geben Imagem: Orlando Pedroso
Love uruguaio
Automatically translated into English thanks to WorldLingo
And estava writing num quadrinho, public num quiosque, numa feira of Montevideo:
"Contract of Love
I am not yours
Nor your together sos
mine We chose
to take this way
until the life
branches off to us
or it takes to us
towards other worlds
I commit myself
not to try cambiarte
To dejarte to feel
your freedom
To dejarte to be sad
when estes sad
far when estes far
close when estes close
I commit myself to respetarte
like being only and different
to grow, to descrecer,
to be born and to die the times
that you want
I jeopardize to love and
darte beyond which
vos you can love to me and to give
me This is my contract of love
a contract of passer-by
and I love you
free apprentice
and free I give myself
to which the life arranges…"
Ahh, like sabem to love esses uruguaios, hein?
Credits give Imagem: Orlando Pedroso
Förälskelseuruguaio
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Och numerisk quadrinho för estavahandstil, offentlig numerisk quiosque, numafeira av Montevideo:
"Avtala av förälskelse
Inte din förmiddag I
Nor din tillsammans min
sos valde vi
att ta hitåt,
tills livet
förgrena sig av till oss,
eller det tar till oss
in mot andra världar som
jag begår jag själv
inte till försökcambiarte
till dejarte till känselförnimmelsen
din frihet
till dejarte som är ledsen
när ledsna estes
långt, när det avlägsna slutet
för estes, när nära estes
mig begår jag själv till den olik
respetartenågot liknande som är endast och
för att växa, till descrecer,
för att vara födda och för att dö, tiderna
, som du önskar
mig, äventyrar för att älska och
dartedet okända som
vos dig kan älska till mig, och att ge
mig detta är mitt avtalar av förälskelse
en avtala av passeren-by,
och jag älskar dig
gå i lära fritt
och frigör mig ger sig jag själv
som livet ordnar till…,"
Ahh lik sabem som älskar essesuruguaios, hein?
Krediterar give Imagem: Orlando Pedroso
Uruguaio влюбленности
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
И estava писать num quadrinho, общественное num quiosque, feira numa Montevideo:
"Подряд влюбленности
Я не буду твоим
ни вашей совместно шахтой
sos, котор мы выбрали
принять эту дорогу
до тех пор пока жизнь
не разветвить к нам
или она принимает к нам
к другим мирам
я поручаю
для того чтобы не попытаться cambiarte
к dejarte для того чтобы чувствовать, что
вашу свободу
к dejarte был уныл
когда estes унылые
далеко когда estes далеко
закрывают когда estes близкие
я поручают к respetarte
как быть только и по-разному
вырасти, к descrecer,
быть born и умереть времена
которым вы хотите
меня jeopardize для того чтобы полюбить и
darte за которые
vos вы можете полюбить к мне и дать
мне этому будут моим подрядом влюбленности
подряд passer-by
и я тебя люблю
свободно подмастерья
и освободите меня дайте
к жизнь аранжирует…"
Ahh, как sabem для того чтобы полюбить uruguaios esses, hein?
Кредиты дают Imagem: Orlando Pedroso
Uruguaio van de liefde
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
En estava het schrijven num quadrinho, openbare num quiosque, numafeira van Montevideo:
"Contract van Liefde
Ik ben niet van u
noch uw samen sos
mijn die wij
hebben verkozen om deze manier tot
de het levenstakken
uit aan ons te verwijderen
of het neemt aan ons
naar andere werelden
ik me niet
cambiarte aan dejarte
ertoe verbind proberen om uw
vrijheid aan
dejarte te voelen droevig te zijn
wanneer estes droevig
ver wanneer estes veel
dicht wanneer estes dicht
ik me slechts aan respetarte
als het zijn en verschillend
, aan descrecer te groeien bega,
om geboren te zijn en om te sterven The Times
die u wilt
ik om en darte voorbij
welke in gevaar breng te houden van
vos u aan me kunt houden van en me
dit geven bent mijn contract van liefde
een contract van voorbijganger
en ik van u vrije
leerling houd
en vrij geef ik me
aan wat het leven… schikt"
Ahh, zoals sabem aan liefde esses uruguaios, Hein?
De kredieten geven Imagem: Orlando Pedroso
حالة حبّ [أوروغيو]
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
و [إستفا] يكتب [قودرينهو] [نوم], [قويوسقو] عامّة [نوم], [نوما] [فيرا] من [مونتفيديو]:
"عقد الحالة حبّ
أنا لست خاصّتي
ولا ك معا [سس]
منجم لغم نحن اخترنا
أن يأخذ هذا طريق
إلى أن يفرّع الحياة
باتّجاه آخر إلى نا
أو هو يأخذ إلى نا
نحو أخرى عوالم
أنا أرتكببنفسي
لا أن يحاول [كمبيرت]
إلى [دجرت] أن يشعر
حريتك
إلى [دجرت] أن يكون حزينة
عندما [إستس] حزينة
بعيدا عندما [إستس] بعيدا
يغلقون عندما [إستس] قريبة
أنا يرتكبونبنفسي إلى [رسبترت]
مثل يكون فقط ومختلفة
أن ينمو, إلى [دسكرسر],
أن يكون مولودة وأن يموت الأوقات
أنّ أنت تريد
أنا يعرضون أن يحبّ و
[درت] إلى ما بعد الذي
[فوس] أنت يستطيع أحبّت إلى ي وأن يعطيني
هذا يكون عقدي الحالة حبّ
[ا] عقد ال [بسّر-بي]
وأنا يحبّ أنت
مجّانا متدربة
وحرّرت أنا يعطيبنفسي
إلى أيّ الحياة يرتّب…"
[أهّ], مثل [سبم] أن يحبّ [إسّس] [أوروغيوس], [هين]?
[كرديتس] يعطون [إيمجم]: [أرلندو] [بدروس]
|
|
| November 11, 2007 | 11:27 AM |
|
|
 |
|
|
 |
I Saved The World Today
Related to country: United Kingdom
available in: (original) |
|
25 primaveras se passaram hoje num clima de frio no corpo e calor na alma
O sol brilhava fraco e meu peito pulsava forte
Acho que salvaria o mundo inteiro hoje, se pudesse...
Talvez aniversários sejam pra celebrar isso também...
So, let's celebrate...
I Saved The World Today
Eurythmics
Monday finds you like a bomb
That’s been left ticking there too long
You’re bleeding
Some days there's nothing left to learn
From the point of no return
You're leaving
Hey hey I saved the world today
Everybody’s happy now
The bad things gone away
And everybody’s happy now
The good thing’s here to stay
Please let it stay
There’s a million mouths to feed
And I’ve got everything i need
I’m breathing
And there’s a hurting thing inside
But I’ve got everything to hide
I'm grieving
Hey hey I saved the world today
Everybody’s happy now
The bad things gone away
And everybody’s happy now
The good thing’s here to stay
Please let it stay
Doo doo doo doo doo the good thing
Hey hey I saved the world today
Everybody’s happy now
The bad things gone away
And everybody’s happy now
The good thing’s here to stay
Please let it stay
Everybody's happy now
Obrigado às pessoas que ligaram e mandaram mensagens. Aos amigos de ontem e de amanhã!
Mesmo do outro lado do oceano, ou do mesmo lado, é bom saber que tem gente logo ali...gente querida!
psiu. Pisando dos lados do mundo... Viu como nem tem diferença?!
I Saved The World Today
Translated into English by: Jack
|
|
| January 15, 2007 | 7:14 PM |
|
|
 |
Just London / Apenas Londres
Related to country: United Kingdom
|

So many places to go
but I just don't know
I just can't feel the flow
Maybe tomorrow there will be sun
Maybe not
And the cold just go on and on
The wind, the rain
the 'just on time' same train
All this is just Britain again
Maybe the Parliament blows up
Maybe not
And my bucks are all for the top up
I just can't give up
Although sometimes
I can neither wake up
So much to be said
thing that cannot wait
And all I can tell you, mate
Is just London is not that bad
By MBF - 13/01/07
Tantos lugares para ir
Mas eu apenas não consegui
Eu apenas nada consigo sentir
Talvez amanhã faça um belo dia
Talvez não
E a temperatura continue cada vez mais fria
O vento, a chuvarada
O trem sempre na hora marcada
E tudo isso é apenas a mesma Inglaterra da semana passada
Talvez o Parlamento exploda
Talvez não
E no ir e vir a minha grana se vai toda
Eu apenas não posso parar
Ainda que alguma vezes
Eu não consiga nem mesmo me levantar
Tanto pra ser dito por mim
Coisas que não podem esperar
E tudo que posso te dizer, rapá
É apenas que Londres não é assim tão ruim
By MBF - 14/01/07
psiu. Greenwich na foto!
|
|
| January 14, 2007 | 5:24 PM |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
amor aniversário arte bhagavadgita campanhas comunicação contos eventos filme filosofia fragmentos google greenwich inglaterra interagir internet juventude liberdade linguagem linkexterno londres louco meioambiente mitologia musica poesía política sexualidade viagem vida
Filter By Type
Links
189516 views
|
 |